Jag var ute på lokal ikväll. Såg The Baseballs på Trädgårn med fyra kompisar. Det var alldeles fantastiskt smågalet. Det var en härlig, högljudd, hoppig, dansig söndag. Jag såg ut som följer nedan, utan kamera och öerdrivit koncentrerad min i ansiket. Mikaela hade landets finaste klänning på sig, men hon vägrade (eller kanske hann inte) komma in och vara med på kort. Jag fick som vanligt ta på mig själv. Jag tyckte jag blev så fin i min uppvikta, ihopsydda, fastknutna klänning med kjol över att jag va tvungen att lägga upp samma bild två gånger. Nu ska jag strax gå och lägga mig, läsa ut min handbok för seriemördare och drömma sött. Ska bara lyckas krångla mig ur klänningen först...
I svart-vitt för känslans skull.
I orginalutförande, bara för att.
Imorgon när jag vaknar är jag ledig. Lediga måndagar är till för Ingenting.
P.S. Jag har visst gått och blivit lite förtjust i tyska pojkar i stärkta, vita skjortor med uppfällda kragar.
I svart-vitt för känslans skull. 
I orginalutförande, bara för att.
2 kommentarer:
har hört om detta av Ann-Britt: VI har likadana kjolar! Nu fick jag se bildbevis också ;O
Åh, vad fin du blev i din uppvikta klänning.
Skicka en kommentar